måndag 7 januari 2013

Hobby eller beroende?

I dag har jag verkligen latat mig. Har tagit
upp min hobby igen att släktforska.
Detta är väldigt intressant och det är som
en bok som aldrig tar slut. Disgen, ovan,
är ett program där man skriver in alla sina
anor och ättlingar, det hjälper en hålla
ordning på personer och släkter.

Såhär kan en vigsel och dödbok se ut
från 1700 talet, denna är från Hallaröd
i Skåne. Detta är taget från Genline.se,
de som filmat kyrkböckerna.

 Det är viktigt att man inte tar utlagda
forskares material från nätet rakt av utan
att dubbelkolla. Uppgifter kan vara missade,
tillagda och fråntagna, så man skall alltid
dubbelkolla. Men genline är säkert,
här är bilder direkt från kyrkböckerna.
 
Detta är ett utdrag ur en Dödbok från
Malmö Caroli frösamling. I dessa böcker
finner man riktigt intressant material.
Det är allt från olyckor, självmord, sjukdomar
eller ålderdom. Ser ni person nummer 34,
tredje uppifrån, så har denna person
"afhängdt sig sjelv genom intagande af förgift".

Här kommer ett utdrag från Djäknegatan i
Malmö, någon gång under 1800 talet.
I dessa böcker står hela famlijerna
uppskrivna med namn, personummer,
födelseort och adress vid det tillfället
samt varifrån eller varthän de flyttar.

Ja detta är min hobby eller mitt beroende, ja för man blir verkligen beroende av det. Men samtidigt så får ens omgivning och liv mer förståelse och betydelse när man vet sin historia.

7 kommentarer:

  1. Hej grabben. Jag sitter okså fast i bland alla våra släktingar runt om i Sverige. Jag tycker det är en av de bästa hobby jag tagit mig för.
    Ja, du vet ju själv hur det ser ut hemma hos mig med alla mina släktpärmar och gamla foton mm.mm.
    Idag ska jag utöka min prenumation på ADigital, de har kampanjpris just nu på helårsprenumation
    Ha det bra bland alla gubbar och gummor från förr
    Kramen Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monkan

      Du har rätt, det är det mest roliga som hänt i hobbyväg. Alla gubbar och gummor och händelser lever upp igen i skallen på en. Man kan ibland riktigt känna av hur det en gång haft det. Museer och andra ställen som håller med saker förr, får en helt annan betydelse. Det är inte längre bara saker utan något som någon brukat förr i tiden.

      Fast stackars den som finner bilder på mig en gång i tiden, den personen får nog en smärre chock. Genast tror han väl att man är en härdad kåkfarare...hahaha.

      Radera
  2. Oj som det kan bli, det heter naturligtvis PRENUMERATION och inte så som jag skrivit. :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monkan

      Ja jag slinter också på tangenterna ibland....då kan det bli litta tokigt.

      Radera
  3. Oh, släktforskar du! Det är intressant. Jag har aldrig gjort det men en arbetskamrat till mig gjorde det åt oss en gång. Det var inga häpnadsväckande resultat inte.......på min fars sida har vi bott på samma ställe (här, där jag bor nu) sedan 1500 talet och då brann en kyrka så han kunde inte se mer. Och på min mors sida fanns ingenting att hitta, kanske möjligen att dom kom från Västindien via Norge men det var lite oklart......
    Agneta kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snäckskalsdalen

      Ok, ja det beror ju på i vilka böcker man letar också, på vad man finner. Håller man sig bara till husförhör, födelse och dödböcker så blir det ganska torftigt. Men det går alltid hitta i domböcker eller vigselböcker och många många andra böcker och dagstidningar, mer än vad man tror. Jo faktiskt dagstidningar.......det kan man ofta fjärrlåna på rullfilm till sitt bibliotek och läsa i deras läsare och ja en tidning kan ge en massa. Jag har hittat dödsannonser, annonser om försälning av redskap m.m. och åt en nära anhörig fick jag ledtrådar till att hennes anor i Italien, via en tidning.

      Radera
  4. Christina

    Oavsett det ät kul eller inte kul att veta så är det ändå vår historia och går inta att ända på. Det får man ju räkna med när man släktforskar....har hittat många "förskönade" släktutredningar där man redigerat bort sådant som inte passar....men är det då en släktutredning?

    SvaraRadera