 |
| Emma gosar i gästsängen i vårt gästrum. Hon har tagit denna säng till sin egen.... |
 |
| Matte och Emma kelar. |
 |
| Senare på kvällen var jag och Emma ute i det isande kalla blåsandet. Det var inte kallt temperaturmässigt men det blir mycket isigare då det blåser. Kände mig också en del tröttare än vanligt. Emma gick och snusade och sedan lekte hon med sin kompis Ceasar, som kom på besök just efter bilden blev tagen. |
 |
| Detta var taget bara stunden innan allt kunde slutat hur som helst. |
 |
| Ambulans? Jo, sant. Hade kommit hem och ätit en bit, sedan in i duschen. Det small till rejält över vänstra sidan av huvudet och det började kännas som huvudvärk. Detta försvann men såsmåningom började delar av vänstra ansiktet domna, som känslan av tandläkarbedövning. Mungipan hängde lite mer än vanligt. Senare började mer och mer av ansiktet domna. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen och berättade läget, samt om min hjärtsvikt. Med en gång kontaktade hon en ambulans och bad mig sitta totalt stilla. Min sambo kontaktade mina föräldrar och de gav sig hit på nolltid. Ambulansen var på plats mycket snabbt, riktigt snabbt. Den hade kommit i full fart med blåljusen blinkande, då mina föräldrar också kom samtidigt. Sjukvårdspersonalen i ambulansen tog mig till en bår och körde mig till akuten, efter att ha fixat med sprutor och allt i ambulansen. |
 |
| Först hamnade jag på akuten och låg på deras övervakningsavdelning i minst 5 timmar. Det togs prover i massor och jag blev röntgad m.m. Man misstänkte en blödning i hjärnan eller annan sorts föränding. |
 |
| Sen kom jag upp på en avdelning där jag fick en egen vrå bland sju andra patienter. Här skulle jag genomgå mer prover och ett ryggmärgsprov. Aj, det var nog det värsta jag gjort, ändå har jag gått igenom många hemska saker, men ingen som denna. Man skulle ta vätska från märgen så man kunde se ev. förändringar. |
 |
| Blev stucken överallt och jag var riktigt omtumlad. |
 |
| Hela tiden låg jag kopplad till EKG och hade ingen chans att ens sitta eller stå upp. |
 |
| Frukosten smakade sådär. Inte lätt äta med sladdar och elände kopplat på en och liggandes överallt. Med en nål i armvecket som gör att det tar emot samt gör ont att böjja armen. |
 |
| Men, jag blev utskriven på nyårsafton. En lättnad. Men jag måste vara försiktig trots alla proverna var ok. Detta kan vara en varning på något och jag måste leva lugnt. Men nu skulle jag fira av det nya året...... |
 |
| Njöt brorsans och alla andras fyrvererier och hoppas på ett gott 2013. |
 |
| GOD FORTSÄTTNING på alla er bloggare och läsare.....än står denna "gubbe" upp på sina ben skrangliga ben. |
Å, nej! Jag FÖRSTOD väl att det var något i görningen efter att Monkan kommenterat hos mig. Tackihimlen, för att det slutade lyckligt!!
SvaraRaderaI mina lekmannaöron låter det som du haft en s.k. TIA-attack, (transitorisk ischemisk attack) en s.k. ministroke. De går i allmänhet över inom en väldigt kort tidsrymd, helt av sig själv. Och du, nu ska du väl ändå in på en REJÄL genomkontroll efter den här incidenten..?
Tröste- och styrkekram från Åland och mina allra innerligaste önskningar om att 2013 blir ett gott, nytt år för både dig, A och Emma!
Nina/Stjärnkraft
RaderaMan är rejält omtumlad och jag blir aldrig van vid sjukhus eller provtagningar, trots jag nästan är uppväxt på sjukhus. Det var något, trots ok prover och alla sköterskor och doktorer tog allt på största allvar, det gjorde mig trygg. Har ju också prio 1 just för man har hjärtsvikt, då är man under extra kontroll.
Japp, vad det än har varit kommer jag vara mer försiktig. Mitt liv har ändrats en massa sen jag fick diagnosen hjärtsvikt och jag är inte riktigt van leva efter det normer som krävs för det läget.
Fick en riktigt genomkoll men skall tala med hjärtdoktorn om allt. Förresten är jag glad för en gång skull att dom INTE hittade något i skallen efter röntgen, annars borde man ju bli ledsen om där inte fanns något..haha.
Provet i ryggmärgen unnar jag inte ens min värsta fiende.....det finns nog inget grymmare straff för en fånge ens...uj vad det kändes.
Får leva efter hur jag känner mig nu resten av den tid man har, hur länge det nu blir, så får man njuta ännu mer än man gör. Hoppas som sagt att detta året 2013 blir ett fint år.
Jag säger som Nina att jag förstod av Monkans kommentar att det hänt dig något utöver det vanliga. Skönt i alla fall att höra att dom tog hand om dig ordentligt på sjukhuset och att dom fortsätter att hålla koll på dig. Du får väl göra en extra ansträngning och försöka anpassa ditt leverne efter din förmåga. A kommer säkert att hålla ett vakande öga på dig.
SvaraRaderaHa nu en bra fortsättning på det nya året och ta hand om dig!
Cici
RaderaJa mycket skall man vara med om innan man faller i backen....men detta var verkligen en riktig pers. Mm, A har just nu stenkoll på allt jag gör..haha...men det är bara skönt. Emma var också orolig då jag blev hämtad i ambulans......
Oj vilken hemsk upplevelse! Ta hand om dig, och jag önskar dig ett Gott nytt år 2013!
SvaraRaderaPetra
RaderaMm, det var en omtumlande avslutning på år 2012. Nu måste jag coola ner ännu mer, inte kul men måste. Det är inget kul alltid att dras med diagnoser och annat, men vad gör man? Men med så fina partner, familj och anhöra samt bloggvänner och alla andra vänner, så vill man ju "klampa" vidare.....så jag tar mig framåt.
För att försöka se något positivt i det hela, så är det väl just det, att du redan är diagnosticerat hjärtsjuk och att du därmed per omgående får adekvat behandling. Dessutom utgår jag från att du kanske redan är insatt på antitrombotisk behandling och/eller blodförtunnande, kanske rentav sedan tidigare pga din grundsjukdom.
SvaraRaderaNär du säger "ryggmärgsprov" antar jag att du menar en lumbalpunktion. Det är konstigt hur olika man upplever den typen av provtagning. På mig gjordes det ju en sån i oktober pga borreliosen och det var inte värre än ett vanligt nålstick i armvenen. Andra får våldsam huvudvärk och/eller jädrans ont i området där de gått in med kanylen, vilket bara, än en gång, bevisar att vi alla är individer och bör behandlas som sådana.
Det här (eventuella TIA-)anfallet bör du väl för fasiken se som tecknet på att du fr.o.m. nu bör följa föreskrifterna för en människa med hjärtsvikt med större ordning? Det är självfallet inte kul att tvingas inrätta sitt liv efter en sjukdom, men trots allt oftast kuligare än alternativet! Det skriver nog A, Emma, föräldraskapet och övrig släkt under på när som helst. Och jag med!
Nina/Stjärnkraft
RaderaNej jag är inte insatt på blodförtunnings medicin för det får jag endast vid klaffoperation. Men det är därför de drar ut på tiden med att operera och försöka styra upp med mediciner, för att s.k. minska tiden med varan efter operation, så mycket som möjligt i och med jag ändå är så ung.
Ja lumbalpunktion va det men jag har låg smärtgräns så för mig var det fruktansvärt.
Jo skall leva efter förestkrifterna ännu mer......trodde faktiskt jag gjorde det redan men måste nog styra upp det ännu mer.
Hm, aha. Nåja, det där med medicinerandet vet förstås din hjärtdoktor bäst. Det enda jag vet, är att det inte är ovanligt med TIA om grundsjukdomen är klaffproblematik. Snacka med honom om saken när ni talas vid nästa gång om han inte själv för det på tal!
SvaraRaderaLåg smärttröskel måste vara ett litet h-vete. Mig kan man i princip spika i foten utan att det bekommer mig något nämnvärt. Äh, nu överdrev jag väl lite, men det beskriver rätt bra hur pass tålig kärring jag är :o) Utom hos tandläkaren. Där får t.o.m. tandhygienisten bedöva innan hon "slipper över bron" ;o)
Jag litar på att A kommer att hålla dig i ännu stramare tyglar framöver. Det är sånt man har rediga fruntimmer till!
Kramis!
Nina/Stjärnkraft
RaderaJo hos tandläkaren skall jag alltid ha minst 5 bedövningssprutor vid lagning av ett hål....annars jävlar honom...haha...
Ja A har sträckta tyglar och det kanske är befogat.....
God fortsättning önskar jag dig faktiskt...På ALLA vis.
SvaraRaderaDet där kunde gått riktigt illa, så glad man blir när man för en gångs skull får se att sjukvården funkar i gamla svedala.
Hoppas nu att du är på bättringsvägen.
Har du bytt blogg? Eller ja det ser jag ju att du har...men när gjorde du det?
Hoppas nu att både du, sambon och lilla (hm) Emma får en bra start på nyåret.
Vis ses på bloggen min vän.
Kram och GO BEDRING!
Synnöve
RaderaMan hade rejäl tur där. Kunde ju blivit både hjärnblödning, stroke eller annat av det. Jag litar till rätt stor del på vår sjukvård för oftast har jag själv blivit väl omhändertagen och omplåstrad. Men det finns brister ändå.
Fick byta blogg då jag fyllt minnet (platsen) på den andra och så skulle man betala för mer plats...men det gick inte hur jag än försökte. Support fick man inte heller från blogger....så kom jag på idén att öppna ny och göra en blogg med nya idéer och infallsvinklar. Varför Copterman är för jag har en helikopter som jag kan fjärrstyra och ta bilder och filmer med från luften.
Oj, oj, oj, jag tycker synd om dig och A och Emma och familjen, det är så jobbigt, men så skönt att alla prover såg bra ut. Och du ser då lika trevlig ut som vanligt, det sneda verkar ha gått bort. Ta det lugnt. När jag åkte med min svägerska på semester i höstas hände liknande henne 3 ggr men hon vägrade och vägrar gå till doktorn vilket jag tycker är oansvarigt både mot sig själv och mot hennes barn och barnbarn och oss andra.
SvaraRaderaSkönt att höra att du är hemma och jag hoppas det klingar av och att det bara var något tillfälligt.
Stora nyårskramar till dig och A och Emma!
Agneta
Snäckskalsdalen
RaderaDet är nog värst att vara anhörig till någon som är sjuk än vara den sjuke. Så har jag upplevt det alltid. Själv är man ju skraj och orolig men har ändå en viss kontroll och lugn på läget jämfört med anhöriga. Jag kan ju känna efter hur jag mår, på vilken ivå allt ligger men det kan inte en anhörig....så det måste vara mer jobbigt för dom i sådana här lägen.
A tog det väldigt bra i söndags och jag beundrar henes lugn, men också min föräldrar att de trots allt tog det bra.....då kunde jag också hålla mig relativt lugn.
Men visst, det är krävande att ha all dessa saker och råka ut för. Sjukhus, prover, röntgen och ekg m.m......ett evigt väntande, testande och undersökande......men så har det vairt mestadels i mitt liv.
Nyårskramar till dig med från oss.......
Men fy vad trist att höra att du råkade ut för något sånt. Hoppas det inte var en dold stroke. Gjorde de en magnetröntgen? Hoppas de gjorde det.
SvaraRaderaKrya på dig.
Kram
Shywoman
RaderaDold stroke? Finns det? Jo men de gick genom alla möjligheter som fanns och jag är väldigt nöjd med deras jobb. Ja det gjorde all möjlig röntgen även magnetröntgen. Tack för din krya på peppning.
Kramen
Ps. Gott nytt år o trevlig fortsättning. Hoppas det blir ett bra år.
SvaraRaderaKram
shywoman
RaderaGott nytt år på dig med och ett gott 2013. Hoppas du också får ett fint år.
Så du skräms! Jag hoppas att du är rädd om dig och inte stressar för mycket. 1971 råkade jag ut för en halvsidesförlamning i ansiktet efter en misskött förkylning. Det var inte kul, men det släppte efter 2 månader och jag hade också haft en väldig huvudvärk.
SvaraRaderaGod fortsättning till er alla!
Äppelblom
RaderaNej, jag stressar egentligen inte men är igång mycket. Tydligen är kroppen inställd på att reagera trots det. Ja man får ta det ännu mer försiktigt nu.
God fortsättning hos dig/er också....
Christina
SvaraRaderaDet blev ett olyckligt men ändå lyckligt slut på 2012....haha...man inser nu hur snabbt det kan gå. Alla på jorden borde vara mer tackamma över livet, att vi kan vakna var morgon och bara kunna få uppleva ännu en dag, tråkig som kul.
God fortsättning du med........
Men jösses då! Vilket slut på 2012 och vad du skräms! Vi får verkligen hoppas att det ordnar upp sig. Måste beundra dig som har kamera till hands på sjukhuset och dessutom tänker på att fota mitt i eländet. Sitter "bedövningen" kvar fortfarande eller när släppte den? Du ser ju helt OK ut på bilden när du är på sjukhuset.
SvaraRaderaMassor av kryapådigkramar!
Inger
Myran
RaderaDet blev verkligen en blandad avslutning på år 2012, men ja det var en rejäl pers man gick igenom. hade mobilen till hands för att kunna kontakta hem och anhöriga om läget.....passade då på att fota lite, fotogalen som man är.
Nej bedövningen sitter inte kvar men när det förde in den tjocka nålen mellan kotorna så har dom säkert stött i för det gör jädrans ont, men det lär det ofta göra efteråt. Jo det sneda i nylet la sig rätt snabbt men stickningarna satt kvar länge.
Tackar för kryapåmig hälsningen......