måndag 17 december 2012

Godis, silkepapper och änglaljus......

I går var jag och A
hembjudna till mina föräldrar
för att pyssla. Detta är en
tradition vi haft sen jag var
liten och långt innan dess och
vi ser till att inte släppa den.

Pyssel, det är både kul och
mysigt. Min brorsdotter hade
också kommit för att få
vara med.

Men först skulle det bli
en kaffe stund med
gott hembakat bröd.

Mums, nu var det bara
att hugga i.

Änglaljusen lös och spelade lite
nätt ibland.

Efter fikan var det dags för årets pyssel.
Här tar "Monkan" fram allt som behövs.

Min brorsdotter försöker få upp
påsen till Dumleklubborna.

En sak i varje smällkaramell.
Så vi hade och göra.

Ännu mer godis.....det skall bli kul att få
julplundra sen.

Hm, här fick min brorsdotter hjälp
att hålla knuten.
Det där kan vara lite knepigt i bland.

Kanske inte julens färger, men när det är
smällkarameller så kvittar det.
Vi gör i alla färger och tillsammans
blir det väldigt stämmningsfullt.

Dom blev bara fler och fler.

Tomteverkstaden "ocensurerad".

Här spikar pappa upp
krokar så vi kan hänga
upp alla karamellerna.
Vi hänger dom i lina
så blir det som
färgglada girlanger.

Sen efter pysslandet, som tog
 ett par timmar, blev det
fika med lussebullar, pepparkakor
m.m.

Det mesta hembakat.

Smällkaramellerna upphängda och fina.

Så här blev dom.

6 kommentarer:

  1. Vilka fina karameller. Roligt att ni värnar om era traditioner. Änglaspel är mysigt, den spröda klangen låter verkligen som jul för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina

      Tackar, ja det är fint när man hänger upp dom så i en lina. Man måste värna om sina traditioner, andra länder gör ju det och vi måste vara mer noga här i Sverige att göra det också.

      Radera
  2. Svar
    1. nina

      Japp, skall det vara jul skall det ju var rejält mysigt.

      Radera
  3. Åååååå ... Jag blir alltid lika avundsjuk när jag ser bilder från era familjesammankomster. Precis så där skulle jag ha velat ha det i mitt liv också ... *suck!* Lyllos dig! Och Emma ser till att hålla sig framme ;o)

    SvaraRadera
  4. Nina/Stjärnkraft

    Ja vi har alltid varit sammanbundna i släkten. Många har tyvärr försvunnit från oss de senaste 20 åren. Men vi som är kvar skall försöka hålla kvar det vi alltid haft, sammanhållningen, som är så få förunnat i dag.

    Mm, man borde vara mer lycklig över det än vad man tännker på att man är. Den där Emma hållar sig framme överallt tycker jag...haha

    SvaraRadera