Första flygningen över Öresund/mitt pågående projekt.

Jag skrev ju förut i ett inlägg att jag håller på med ett projekt om en händelse här i Malmö. Kommer lägga ut lite om denna händelse här men jag är långt i från klar. Jag berättar också om historier av liknande händelser m.m. som sker i samma tid som händelsen i Malmö. Lite kringhistoria vill jag ge er så ni blir insatta vad som skedde i Europa i början av 1900-talet, då dessa maskiner och äventyr var riktigt stora saker att uppleva. 

Hoppas ni gillar min forskning och utredning som jag sitter med lite varje dag hemma och i arkiven:

Över sundet.

Den här berättelsen skall givetvis handla om mannen som för första gången lyckades flyga över sundet

mellan Köpenhamn och Malmö år 1910, vilket gör att Malmös historia blir ännu mer intressant. 

På Limhamnsfältet, här i Malmö, står en minnessten över just flygningen 1910. Denna sten har jag  sett många gånger själv, men aldrig tagit mig tid att läsa vad som står på den, men nu har jag gjort det så därför kommer denna berättelse fram. Men..det finns ett men här också. Under allt sökande förstod jag att vi är i en tid då en massa aviatörer eller aviatiker, som det också kan heta, försöker flyga och utmana luftrummet runt om här i Europa. Jag kommer att försöka få berättelsen så intressant jag kan men även försöka få historierna smälta in med varandra och tidsmässigt. 

När jag sitter på Malmö stadsarkiv och läser tidningen Arbetet år 1910, som ligger på rullband, så finns det en väldig massa artiklar om Sven Hedin och hans upptäcktsresor. Långa och många artiklar om dessa äventyr står att läsa. Men så inser jag också att runt om i Europa försöker en massa aviatörer få upp flygmaskiner i luften, för att försöka flyga över alperna, över hav och andra platser. Vissa av dom lyckades aldrig att komma upp i luften då deras maskiner gått i kras redan innan start och andra blev stoppade av vädrets makter eller på grund av dålig ekonomi. En del störtade och dog eller skadades.

   En av de som blev stoppad från att flyga, i samma tid som sundsflygningen skedde, var en aviatör Spoonaer i Vorviers, Belgien som hade fått sin flygmaskin stulen. Tjuvarna hade brutit sig in i hans flygmaskinsskjul, där han förvarade maskinen, och tagit hans ägodel. Både maskinen och tjuvarna var borta. Arbetet tidningen skriver lite skämtsamt: Kanske ha de flugit bort?

Det fanns två bröder i Frankrike som konstruerade motorer, flygmaskiner m.m. Charles och Gabriel Voisin, de grundade tillsammans VoisinBrothers. Charles var en flygpionjär och vid 1910 var han 28 år och hade redan 1907 gjort den första motordrivna flygningen i Bagatelle, Frankrike, i ett flygplan utrustad med en V8 förbränningsmotor vid namn Antoinette. Han och hans hustru Elise Deroche kraschar i sin bil av märket Hispano Suiza typ Alfonso XIII år 1912 och Charles avlider, hustrun skadas svårt men överlever. Hon blir också en stor flygpionjär och får pseudonymen Baroness Raymonde de Laroche.

Även Louis Blériot, verkar under denna tiden, också han fransman och född 1872 i Cambrai, Nord, Frankrike. Verkade ursprungligen som ingenjör men började 1906 att ägna sig åt flygning. Konstruerade ett monoplan, med vilket han redan 1907 uppnådde uppseendeväckande resultat. Med en Blériot Xi, monoplan, flög han den 25 juli 1909 över Engelska kanalen, från Les Baraques nära Calais i Frankrike. Landade på en äng vid Dover Castle i Dover England. Flygningen tog 37 minuter att utföra. 

Flygplansintresset är stort detta årtionde. Här i Sverige håller tandteknikern Eric Nicolini på med att konstruera ett flygplan på Alderholmen i Gävle. Maskinen var nästan klar år 1910 men hade Nicolini bara haft råd till den 3-cylindriga motor han velat ha, så hade han kanske kunnat ha mer framträdande roll i den svenska historien. Han var född i Koblenz 1892 i Tyskland, men har blivit totalt bortglömd, till och med i Gävle. Han kom från en musikalisk familj i Tyskland men av okänd anledning hamnade han i Gävle och bodde hos en tandläkare. Han använde ett ridhus som hangar, men senare blev byggnaden en cirkus. 

Vingar och stomme på maskinen var gjort av smäckert granvirke som han stagade med stålvajrar, och klädde allt med segelduk. Landningsställen var gjorda av ett par spinkiga cykelhjul. Allt var betalt ur egen fick men flygmotorn som han ville ha va på tok för dyr. Men han hade en teori om hur han skulle kunna testflyga utan motor:

   – Man tar maskinen på släp med lång lina efter en bil, förklarade han, låter den sätta fart framåt efter en jämn väg, och så kan man pröva om höjdstyret fungerar så att maskinen vill höja sig i luften och om den är väl avbalanserad.

Han hade fått löfte att låna en bil från Elof Anderssons hyrverk och tidigt en morgon, bara några dagar senare, tänkte han sätta sina planer i verket på den släta vägen ner mot Nyhamn.

   – Och när sedan motorn kommer?

   – Ja, då blir det antagligen flygförsök i vinter på isen nere på fjärden, svarade han.

Två år senare blir han fotograferad med planet i hangaren, då har propeller och motor monterats. Men någon flygtur har aldrig noterats. Han flyttade 1913 till Stockholm och utbildade sig till tandläkare, som han sen fortsatte med fram till sin död 1958.

Konkurenterna Cederström, Thorup och Nervö hade kommit till Köpenhamn redan i juni, men Cederströms plan hade varit på reparation i Malmö, men var tillbaka vid denna tidpunkt då Svendsen provflög. Alla inväntade bra vindförhållande och alla var dom pionjärer inom flyget. De hade spionerat på varandra och lurpassat på varandra för vädrets skull. Man var så beroende av bra väderförhållande. 

Det hade samlats fler tusen åskådare vid flygfältet, där starten skulle ske, trots den starka blåsten. Men vinden hade senare mojnat och samtliga fyra aviatikerna förde ur sina maskiner från hangaren.

I tidningen Arbetet kunde man följa, dag för dag, artiklarna om dess aviatörer ,väder och flygningar. En av artiklarna lät såhär: 

”FLYGNINGARNA”

Tre maskiner på en gång i luften

-

Åter i går kväll samlades hundratals människor på Limhamnsfältet, som med tålighet väntade på att någon av flygmänniskorna från Amager skulle göra en tur över sundet. Vädret syntes ju utmärkt passande därtill. Men nu som så ofta förut blevo de bedragna i sitt hopp, ty någon flygare kom icke. Herrar aviatiker vore dok icke overksamma, vilket framgås av följande meddelande från Köpenhamn. 

Flera tusen personer vore i går afton samlade på flygplatsen utanför Köpenhamn, där man med stor spänning väntade på flygförsöken. Strax före klockan 9 satte Ellehammer sin motor i rörelse för att prova maskinen, och detta gjorde att de andra aviatikerna klargjorde sina maskiner. Klockan var emellertid slagen 9, så att tiden för Öresundsflygningen var förbi.

Svendsens maskin gick först upp omedelbart följd av Cederströms ”Bill-Bol” och efter några minuter även av Nervös ”Wampa”. För första gången i Danmark vore tre maskiner på en gång i luften. Nervö gick emellertid strax ned. De båda andra kretsade däremot flera varv runt den stora flygplatsen, Cederström på en höjd av 200 á 300 meter. Den sistnämnde presenterade en synnerligen vacker flygning med väl gjorda kurvor, som från åskådarplatserna föreledde en synnerligen elegant anblick. Båda aviatikerna hälsades med stormande jubel, då de passerade över åskådarnas huvuden, och voro senare på kvällen föremål för entusiastisk hyllning. Nervö gjorde upprepade försök att åter komma upp men på grund av mankemang med maskinen misslyckades han härmed. Sedermera flög Svendsen med en passagerare ej mindre än fem gånger runt den stora flygbanan. Altonan var den mest lyckade. 

Baron Cederström förklarade sig ytterst missnöjd med att han ej en stund tidigare hade försökt att företaga flykten över sundet. Thorup försökte under aftonen även en liten provtur med en av ingenjör Berg i Danmark byggd flygmaskin.

-

Klockan 8.34 startade friherre Cederström med sin aeroplan och steg med en gång upp till en betydlig höjd. Han flög först banan runt en gång men siktade sen in sig på sundet, och låg då på 200 meters höjd. Minuter efter Cederströms start lämnade Svendsen också landningsbanan med sitt plan. Även han flög först banan runt och for sen ut mot sundet, men höll en höjd på 150 meter. Nervö och Thorup, som startat direkt efter Svendsen, flög banan runt ett par gånger var. 

Friherre Cederström och Svendsen försvann hastigt ur åskådarnas synfält, i den lätt disiga luften. Spänningen var på topp. 

Motorn på Svendsens plan arbetade, propellern snurrade för allt den kunde. Vinden var stark och planet gungande frisk där uppe i luften. Flygpionjären Svendsen fick vända tillbaka med sitt dubbelvingade Voisin biplan och klockan 8,50 skymtade man återigen Svendsen som måst vända igen, just på grund av den starka vinden. Han gick först ner vid stranden, ute vid kruttornet, men steg snabbt upp igen och landade lite efter vid sin hangar. Ett stort jubel utbrast från åskådarna.

Vid färden ut mot Saltholm och landningsbryggan där, märkte han att motorn var i oordning och beslöt då att vända tillbaka. Men han hade inte sett till Cederström eller hans maskin. Svendsens maskin var oskadd och han räknade med kunna vara flygklar igen mot aftonen. Flygningen fram och tillbaka från Saltholm tog 18 minuter och han var så medtagen av färden att han fick bäras från flygmaskinen in i hangaren.

Bara en kort stund efter Svendsens återkomst, fick man ett telegram från Saltholm. Friherre Cederström hade landat där efter att en läcka på monoplanets vattenbehållare upptäckts. Han hade hunnit flyga två kilometer förbi Saltholm men tvingats vända och landa på ön. Befolkningen på ön, som var ute för att bärga höskörden, såg monoplanet komma farande i full fart och sprang sen fram till friherre Cederström för att erbjuda hjälp. 

Maskinen var som tur var oskadd. Snart kom en motorbåt, sänd från Köpenhamn, till ön för att hämta upp Cederström och vid 12 tiden var han i den danska huvudstaden. Monoplanet transporterades tillbaka till flygplatsen så att Cederström kunde bli flygklar igen. 

Då Svendsen hade återkommit till flygplatsen hade alla trott att Cederström hunnit över till Malmö och när man fick veta att det inte var så blev jublet ännu högre och spänningen ännu olidligare.

En summa på 5000 kronor väntade, om man lyckades flyga över Öresund. En ryttmästare Linder i Paris hade utlovat summan. Året var 1910 och det rörde sig som sagt om mycket pengar. Klockan blev 4.03, en timme senare, och Svendsen satte sig återigen i sitt Voisin biplan som han döpt till Diana. Han fick igång motorn, gjorde sig redo och for iväg. Tog ett extra varv över Amagerfältet som han startat från, då han ville upp till 50 meters höjd. Sen riktade han in sig mot sundet och flög sydostlig riktning. Motorn brummade på rejält och de tunna vingarna fladdrade. Havet var så stort men stilla och allt så mörkt. Svendsen koncentrerade sig och styrde sin Diana med bestämd hand mot Sverige. Han låg på dryga 200 meters höjd. Vid Saltholm kände han hur kastvindarna tog tag i planet, så han fick sänka maskinen en aning till 150 meter igen. 

En halv timme senare landade han ledigt och smärtfritt med sin Diana på Limhamnsfältet i Malmö vid järnvägen Malmö - Limhamn. Hoppade ur maskinen då han stannat och mottog gratulationer. Efter en stund kom också friherre Cederström med fru och gratulerade den lyckliga medtävlaren. Det var endast åtta personer som bevittnade hans landning, eftersom det var så tidigt på morgonen. En av de åtta var tidningen Berlingske Tidenes flygmedarbetare Carl Theodor Deyer. Robert Svendsen blev hyllad av baron Cederström och baronessan, senare på dagen. Kung Fredrik VIII och Konseils- Presedenten Klaus Berntsen överlämnade det danska marinministeriets silverpokal. 

Vid 11.10 tiden återvände Svendsen med den ordinarie båten till Köpenhamn. Han blev vid resan tillbaka, föremål för stora ovationer från de på hamnkajen i Malmö. De utbrast hurrarop och leve. Men även de ombord hyllade hjälten. Vid ankomsten till Köpenhamn hade en stor folkgrupp samlats vid kajen. Danskarna mottog sin landsman med hurrarop och viftningar med flaggor och händer. Det gick ombord på ångaren och lyfte upp Svensden i sina armar och bar honom av båten, ner till kajen och in i den bil som stod och väntade på honom. Svendsen kunde sen lösa ut vinstsumman som var utlovad. Han fick också en massa lyckönskning från andra håll bland annat från konung Fredrik, som uttalar sin varma lyckönskan för den vackra och lyckligt fullbordade flygningen över sundet.

I en lugn vrå, någonstans i Limhamn, hade en journalist sökt upp friherre Cederström för en intervju. På journalistens fråga svarade Cederström:

   - Jag unnar honom gärna, att han kom över först. Vad mig själv beträffar, så har jag haft otur. I natt rådde det bästa flygväder, som hittills funnits. Jag övertygade mig själv därom. Sundet låg alldeles kav stilla. Svendsen hade en god chans och han passade på tillfället. Svendsen har varit mekaniker hela sitt liv och att han är en mycket duktig aviatiker.

   - Nå, vad tänker friherre Cederström nu göra? Frågade journalisten. Skall det bli en andra tur över Sundet, som man tror här i Malmö?

   -Nej, det bryr jag mig inte om. Jag far nu in till Köpenhamn, tager min maskin och reser hem till Stockholm med den, svarade friherre Cederholm.

   -Är det för att Svendsen skall komma dit för att flyga? frågade journalisten.

   - Ja, jag hoppas han kommer, om planen i Stockholm blir av. Han är som sagt en mycket duktig aviatiker, svarade friherre Cederström.

Robert Svendsens certifikat som han fick
efter flygningen över sundet.

Svendsen i sitt plan.

Ur en
tidningsartikel.

Detta är bara ett utdrag ur min berättelse. Den är inte retuscherad riktigt ännu. Men ville dela med mig av mitt pågående arbeta, som har blivit mer och mer intressant för mig.