De svarta bergen!

I  veckan fick jag lust ta en tur med
min nya scooter.

Här står skönheten.

Det blev en rejäl tur till Klagshamn.

Älskar dessa gamla träbåtar.

Efter turen fick jag och Emma vara själv
hemma lite, medans Annika gick till jobb.

En kväll åkte vi till Bara och
bland annat till kyrkan där.

Kyrkogården i Bara.

Dess omgivningar. Som på landet
fast man bara är minuter från stan.

Här låg gammal bebyggelse.

Igår for vi iväg med kylväska, trangiakök,
stolar och kameror.
Vi satte kurs mot Blekinge. En fika på vägen.
Emma med egen macka hihi.

Kaffet satt gott.

Vi parkerade nere i hamnen i Karlshamn.

Här låg ett fräckt skepp.

Hade nästan lust att gå ombord.

En lite märklig staty stod på ett torg.

En fin gågata. Vi strosade runt lite i stan
med Emma.

Här var riktigt mysig och märklig
stadsplanering.

Även de nyare områdena var fina.

En tråkig betongvägg hade
dekorerats med dessa figurer.

Vi kom tillbaka till hamnen och
mötte en man som kom körande
på denna dekorerade moped.

I hamnen låg en båt där det fanns
en glassbar. Glassbåten hette båten,
fyndigt nog. Emma fick vaniljglass
och njöt riktigt mycket av sin glass.

Nästa anhalt var Karlskrona.
Här är vi på torget mitt i centrum.

Planteringar, fontäner och solande
människor, mötte oss. 

Lite stela miljöer stundtals.

Men mäktiga statyer,

Även här en blandad bebyggelse.

Detta muséum var fint och nästa gång
värt ett besök.

Vi kom körande på håll och såg en ö med
fina små hus. Annika ville hit.

En stor samling mycket fina kolonier.
Så fint här var.
Bilderna får tala för sig själv.

 

 

 

Inte ofta man tar av från stora vägen för
att undersöka ett ställe som står utmärkt
på en vägskylt. Vi hade svängt av efter
sett en skylt där det stod Svarta bergen.

Ett litet stenbrottsmuséum. 

Ja, det syns inte lika tydligt på bilderna.
Men nog var det mörka och ibland helt svarta
klippor och stenblock man såg.

Allt låg öde. En gång jobbade
här människor. Stället klingade
historia och händelser.
Så fint här va.

Ett råd till alla....vänd av nästa gång
ni ser en skylt med något som ni aldrig
sett eller hört om....det är det värt.

Stannade senare på hemvägen för att fota
och klappa kor. Denna ko var den enda som
jag kunde klappa men gick noncharlant
därifrån sedan.

Medan dessa kossor bara stod och blängde
(tittatde) på mig och ryckte till vid
minsta rörelse man gjorde....söta dom är.