Veckan har varit en händelserik vecka. Vi börjar med Emma, då hon snarkade i soffan med en frottéhandduk över sig. De stora tassarna stack utanför. |
Sover och drömmer så sött. |
Tog bilen och skulle till min kompis och hälsa på. |
Här bor rätt många i hans trapp. |
Innergården. |
Sen den 5:e var det kalas hos brorsan, då min brorsdotter fyllde år. |
Man har fina tröjan på sig...haha. |
Samtidigt som kalaset pågick vm i hockey. |
Min brorsas fågel, som de hittade ute i naturen en dag. |
Så har jag börjat jobba nätter igen. Här är jag på väg till min brukares nya lya. Han har precis flyttat hemifrån. |
Här är busstationen där jag går av och på. |
Så har jag varit hos min farmor i två omgångar. Ena gången den 7:e januari och då låg hon stilla och andades. Blåslagen efter att ha trillat på nyårsafton och fått en spricka i en av halskotorna. |
Hon låg lugnt och sov och jag vet inte hur mycket kontaktbar hon var. Hennes rum på boendet är rätt hemtrevligt. |
Ååå,jag beklagar din farmors bortgång, man ser ett liv slockna ut och hoppas att det gått smärtfritt och att hon mår bra där hon är nu.......agneta kram
SvaraRaderaSnäckskalsdalen
RaderaTack. Jo det gick nog rätt smärtfritt till men en sådan skada hon fick lära göra sjuhelsikes ont. Hon blev snabbt sängliggandes efter den skadan, förstår jag, och sedan vaknade hon aldrig upp mera. 93 år är ett långt långt liv, och hon har ändå varit rätt vital hela tiden. Så visst har hon levat länge men alltid tragiskt missta någon nära anhörig m.m.
Så sorgligt med din farmor :( Det är aldrig lätt att mista någon närstående men hon hade levt ett långt liv och fick somna in lugnt och stilla och det är skönt för oss som är kvar när det blir så. Kram på dig/Monne
SvaraRaderaAlen Trädgård
RaderaDet är väl det man önskar då den dagen kommer att kanske helt ovetandes bara gå och lägga sig och inte vakna igen....få förunnat men tror nog det är den bästa möjligheten. Men samtidigt är det som Timbaktu sjunger "Alla vill till himmeln men ingen vill dö".
Så tråkigt för er familj även om din farmor fick vara med länge. Beklagar sorgen.
SvaraRaderaCici Lindgren
RaderaTack. Ja det var kanske väntat men inte redan....det gick så snabbt......och 4 dagar innan hennes 93 års dag också.
En anhörigs bortgång är alltid en stor sorg, även om den som lämnar så att säga har åldern inne. Trist för C, trist för dig och alla andra i familjen. Men himla skönt, att det slutade lugnt och stilla med en evighetslång tupplur istället för åratal uppkopplad till en massa livsuppehållande manicker.
SvaraRaderaFramför mitt deltagande till din pappa är du snäll!
Nina/Stjärnkraft
RaderaJag skall framföra till pappa att du skickat denna hälsning.
Ja du Nina, allt gick så snabbt fast man anade att det skulle ske snart ändå. Men jag behövde se henne efteråt och hon låg där så lugnt.
Märkligt att en kropp ligger där men allt medvetande är som bortblåst. Att man finns men ändå inte....det är så magiskt för mig.
Ja 93 år blir jag inte, det kan jag sätta mitt huvud på, men när DEN DÄR dagen kommer så hoppas jag också att jag får somna mjukt in.
Jo, visst är det väl så vi alla vi gå när tiden är kommen? Jag hoppas också att mitt slut blir ett snabbt och rofyllt sådan när det kommer.
SvaraRaderaStor kram på dej!
Nina/Stjärnkraft
RaderaJa hoppas jag med. Men man har väl värsta oturen där med som vanligt?