Har, länge nu, känt mig tom i hela huvudet
och kroppen. Som om någon tagit ifrån mig
allt jag har, haft och bevarat inom mig.
Det känns som jag är ett skal som bara yrar
runt. Dessutom krånglar min Dyspné till det så
jag inte blir av med min slemhosta,
för jag får inte kraft att hosta och det samlas
och andningen blir svårare och svårare.
Så mina inlägg här i bloggen kanske inte
kommer så ofta men jag kämpar på...
...för jag kommer inte sluta blogga.
Har som tur är A och Emma som stöd.
 |
| Kände för en pizza och öl hemma vid Pizzerian i går efter jobb. |
 |
| I dag har Emma lekt i sitt rum..... värsta röran ju....haha. |
Emma är skendräktig och lilla pipleksaken
har blivit en bebis. Nu kallar bebisen på
"mamma" Emma...haha.
Låter jobbigt:( Kan du inte få hjälp mot detta? Skönt i alla fall att du har "de dina" runt dig som stöd:) KRAM/Monne
SvaraRaderaAlen Trädgård
RaderaJag har ju diagnosen Hjärtsvikt och har fått dyspné på grund av detta....troligen för syretillförseln till lungor och hjärta inte har full kapacitet. har betablockerare och hjärtmediciner....så det är tyvärr något jag får leva med.
Det måste vara jobbigt, det där att inte kunna hosta bort ordentligt. Kan man inte låta doktorn suga ut lite så det lättar för stunden. Hjärtsvikt är jobbigt, det har jag förstått. En väninna till mig fick det efter att hon fött barn och nu har det gått 5 år och hon är inte riktigt bra, det vill sig liksom inte, tröttheten klubbar henne också i skallen med jämna mellanrum.
SvaraRaderaDu har A som jag förstår är den bästa i världen för dig och det måste kännas jättebra, och så Emma, men jag tycker det är jobbigt för dig i alla fall.
Kramar
Snäckskalsdalen
RaderaMan får panik när man inte kan andas in och ut tillräckligt och har man då hosta och inte får upp det som sitter i svaljet, är det riktigt frustrerande.
De första 5 åren efter man fått diagnos hjärtsvikt, är tydligen dom mest kritiska och avgörande. Doktorn sa att det är bara 50% som tar sig genom de första 5 åren levande. Så man har ju lite att tänka på nu när lite mer än halva tiden gått och att man mår sämre och sämre.
Tröttheten är nog värst. Att ha hjärtproblem är en sak men just trötthet, den slår ut så mycket och tar ifrån en lika mycket. Har börjat få tidsnoja också, allt skall göras så snabbt det går.......men det hör väl till?
Just nu känns det bara tomt i mig...och har gjort en tid. Ingen ångest men tomt.