En lugn påsk och Emma har som vanligt legat i köket och avvaktat på om A tappade något ner på golvet som gick att äta.
Den som väntar på något gott.....
I dag, påskafton, gick jag upp till min farmor med en bukett tulpaner. Ok, hon hade ingen aning om vad det var för dag eller vem jag var, men det kändes skönt ändå att komma upp till henne och önska en Glad Påsk.
Skämtade lite med A och mixtrade med äggen. Här kommer mitt typiska skämtsinne fram.
Hahaha! Nog skulle jag haja till om det såg ut så där i MIN äggkartong! Du är för rolig du, haha!
Och snäll. Även om farmor inte känner igen dig mer, så är det garanterat roligt för henne med besök, som ett avbrott i den vanliga lunken. Ett sånt barnbarn vill jag också ha, om jag nu får leva så länge att jag hinner uppleva några såna ...
Fick lust att skämta lite. Jag är sådan, gillar överaska och förvåna...haha.
Jo givetvis ville jag upp med en blomma till min farmor. Även om man är virrig, glömsk och inte har en aning om vem som kommer på besök så är man en människa med ett liv och skall inte sluta bli respekterad och uppskattad. Om jag själv vore så gammal och satt där ensam med helt främmande människor, vore jag glad att någon kom ibland på besök. Då med en blomma, tidning eller en kaka, fast den där personen påstod han/hon var ens släkting och jag inte mindes. Alla gillar väl besök ibland?
Jag är väl inte något speciellt barn eller barnbarn men jag försöker bara ta mig genom livet med lite glädje, överaskningar, vardagsliv och leende.
Hahaha! Nog skulle jag haja till om det såg ut så där i MIN äggkartong! Du är för rolig du, haha!
SvaraRaderaOch snäll. Även om farmor inte känner igen dig mer, så är det garanterat roligt för henne med besök, som ett avbrott i den vanliga lunken. Ett sånt barnbarn vill jag också ha, om jag nu får leva så länge att jag hinner uppleva några såna ...
Glad påsk till er alla tre!!
Nina/Stjärnkraft
RaderaFick lust att skämta lite. Jag är sådan, gillar överaska och förvåna...haha.
Jo givetvis ville jag upp med en blomma till min farmor. Även om man är virrig, glömsk och inte har en aning om vem som kommer på besök så är man en människa med ett liv och skall inte sluta bli respekterad och uppskattad.
Om jag själv vore så gammal och satt där ensam med helt främmande människor, vore jag glad att någon kom ibland på besök. Då med en blomma, tidning eller en kaka, fast den där personen påstod han/hon var ens släkting och jag inte mindes. Alla gillar väl besök ibland?
Jag är väl inte något speciellt barn eller barnbarn men jag försöker bara ta mig genom livet med lite glädje, överaskningar, vardagsliv och leende.